Sök

Shenanigans

Ceskoslovenský Vlciak, Alaskan malamute & Siberian husky/schäfer

Första stegen i nya huset

Idag var den stora dagen! Efter en händelserik dag sitter jag här och njuter av en Palmer & Co, blanc de blancs. Vi har varit och träffat mäklaren för tillträdet till huset, och efter det bar det av  ut på grusvägarna till huset. Det är en så vacker väg ut, man sicksackar mellan fårhagar och hästgårdar, på grusvägar genom öppna landskap.

Ute i huset sprang hundarna runt som galna och inspekterade medan vi firade tillträdet med en plocksallad från ica, avnjuten på en flyttkartong.

Efter det var vi ute på tomten, hundarna fick vara bundna i långlinor medan vi mätte avstånden för att planera inköp av nät och stolpar, till inhägnaden som vi ska åka och sätta upp imorgon förmiddag.

Imorgon startar flytten på riktigt och jag ska försöka dokumentera den så noggrant som möjligt!

Imorgon smäller det!

I morgon är den oändliga väntan över. Då drar allting igång, med tillträde till huset, förberedelser och flytt. Imorgon får vi nycklar, åker ut och mäter och styr sedan mot bauhaus för att inhandla stängsel. Det är det viktigaste att få till, haha.

Tänk om hundarna bara visste vilket bättre liv som väntar dem, med start imorgon!

Själv är jag lyckligt medveten. Kanske är det för att jag vet att det är över inom ett par dagar, men känslan jag har nu är verkligen: jag skulle inte ha stått ut i stan en vecka till! 

Det är verkligen sorgligt, men stan, och lägenheten, har brutit ner mig. Jag har tappat inspirationen och glädjen till det mesta. Till och med hundpromenader, som jag alltid har älskat, har blivit jobbiga måsten. Varför? För att det innebär för det mesta att gå ut och trängas med andra hundar och människor, och att se hur Dia lider. Jag visste faktiskt inte att jag var en så utpräglad lantis, men det var en viktig erfarenhet. Nu hoppas jag på att allting går som planerat.

Imorgon börjat livet igen!

20160823_100201E

Roliga saker på gång

Det har inte blivit så mycket skogspromenader den sista tiden på grund av husköp och annat, och jag har verkligen lidit av svår abstinens. Nu är den botad efter en rejäl skogspromenad, och hundarna njöt i fulla drag av att springa lösa för första gången på länge. Det var inget annat än ren och skär lycka! Särskilt glad blev jag av att se Dias eufori över att bara få rusa runt på fälten. Hon som verkligen INTE tycker om stan, och som tvingas utstå så mycket, vilket värme som spred sig i mitt hjärta, och en lättnad över att veta att hon snart inte ska behöva lida mer.

Andreas pappa och deras tre hundar Nellie, Tina och Maxi var också med, och kämpade för att hålla jämna steg med de långbenta. Vi tog en paus bland stenbumlingarna och vi människor åt trekantmackor medan de fyrbenta fick lite godis och Nellie gick loss på en pinne.

Och snart blir det vardagsmat med skogspromenader, då vi kommer ut på landet. Jag packar och längtar halvt ihjäl mig.

Parallellt med flytten har jag varit på en jobbintervju, och har en till inbokad i veckan, plus att det börjar dra ihop sig inför Karaks parning. Så det är en hel del roliga saker på gång!

I veckan blir det till att packa, gå på intervju, inhandla material till inhägnad och hundgård (vilka ska på plats så fort det bara går!), packa ännu mer och gnälla över att dagarna går så långsamt…

Tiden du lägger ner är allt

Att ha hund är inte alltid enkelt. Det kräver stort engagemang och mycket tid. Man läser mycket om ”hundproblem” och olika ”quick fix” eller andra metoder att komma tillrätta med ” hundproblem”.

Jag ska börja med att berömma alla duktiga hundmänniskor och samtidigt ödmjukt erkänna att jag själv är långt ifrån perfekt. Men sanningen är den att jag har NOLL respekt för människor som verkar tro att de är helt felfria. Är det någonting som tyder på låg intelligens, dålig självkänsla eller bara simpel arrogans så är det när folk utstrålar det där jag-vet-bäst, jag-vet-allt. De intelligenta är smärtsamt medvetna om hur lite de egentligen VET, och samtidigt har de en stor öppenhet inför ny kunskap och nya erfarenhet och vill hela tiden lära sig mer.

Mycket lär man sig genom erfarenhet, och lika mycket genom teoretisk kunskap. Detta går hand i hand och man kan aldrig bara lita till det ena. Är det någonting jag har lärt mig genom de individer och raser inom hund jag har haft så är det att: JA, vissa saker är rasbetingat, men LIKA MYCKET är individuellt. Man kan aldrig behandla två hundar likadant, lika lite som du behandlar olika människor likadant ( om det inte handlar om att behandla alla med vänlighet, kärlek och respekt).

En erfarenhet jag har gjort är att det verkar finnas en gemensam nämnare när det handlar om ”hundproblem”, och det är tiden du lägger ner på detta. Det är allt. Metoder eller inte, så länge du inte är engagerad och lägger ner en massa tid så kommer det troligtvis inte ske några stora förändringar. Kort och gott – det finns inga quick fix! Ok, det kan finnas vissa problem som plötsligt blossat upp på grund av en händelse, som man snabbt kan träna bort, men när det gäller problem som har växt fram under tid, så funkar det även så att du måste träna bort det under tid. Oftast tar ett beteende mycket längre tid att få bort än vad det tog för det att etableras. Så fungerar inlärningspsykologi.

Jag har bott i stan nu i tre månader. I tre månaders tid har jag tränat Karak på att hantera hundmöten, 3-4 gånger per dag, med godis och skvallerteknik. Det har gått framåt och jag är övertygad om att vi kommer att nå framgång. Men det får mig också att inse exakt HUR mycket tid man måste lägga på såna här problem. Om man bor på landet t ex, är det ju kanske rätt sällan man möter andra hundar. Då blir det ju ingen träning. Då måste man åka dit hundarna finns. Vi har gått tre till fyra promenader per dag och då möter vi hundar i princip varje gång. Och vi har kanske kommit halvvägs.

Och sen som jag sade; hundar är individer och de tar olika lång tid att träna. Polarhundar är ju kända för att vara envisa, en bordercollie lär sig i regel betydligt fortare. Men att anpassa träningen efter INDIVIDEN och inte efter rasen är viktigt.

Vad det än handlar om för ”problem” så handlar lösningen oftast om ett omfattande arbete för hundägare och hund. Om man är medveten om det så tror jag att man lyckas bättre.

20160818_115326E

Snart är det dags!

Tillträdet till nya huset flyttades fram, så det blir av redan nästa vecka! Känns helt overkligt! Idag var vi på bauhaus och förberedde inför badrumsrenoveringen, som vi vill sätta igång med så snabbt som möjligt.

Sedan kommer jag äntligen kunna börja leva igen. Gå i skogen, köra drag, fotografera, busa med hundarna i trädgården, ta tag lite mer i bloggen, och allt det där andra som jag har saknat så mycket.

Den sista tiden har vi packat, handlat lite saker på IKEA, idag var vi och åt lunch hos Andreas pappa och hans sambo, och sedan tog vi en promenad vid Viks slott med alla hundarna.

Vi ser också fram emot Karaks parning otroligt mycket och hoppas att allting ska flyta på som planerat! Det känns överlag som att det kommer att bli en väldigt bra och händelserik höst.

The best is yet to come

Det känns som om jag har sagt det många gånger förut, och det har aldrig känts så aktuellt som nu. Inget ont som inte har något gott med sig, finns det ju ett talesätt som lyder. Nu när det känns som om stormen har dragit förbi, och även dyningarna börjar lägga sig, så kan jag säga att trots allt det hemska som jag har genomlidit så har det gjort att jag har växt som person, och det har lett fram där jag befinner mig just nu. Jag lever idag ett mer hälsosamt liv, med en person som verkligen passar mig, som älskar mig för den jag är och som gör livet så fantastiskt. Det finns så mycket värme och kärlek mellan oss allihop, hundar, katter och människor, tillsammans är vi en underbar flock!

Och nu står vi beredda att flytta ut på landet och allt det innebär. Jag är så himla taggad inför alla skogspromenader, allt drag och allt det som har legat i dvala den senaste tiden. Jag har haft en sån svacka av att leva och bo i stan. Jag hade aldrig kunnat tänka mig att jag skulle må så dåligt av stadslivet som jag faktiskt har gjort. Därför kan jag knappt vänta på att få packa mina saker och bara lämna betongkvarteren.

 

Snart börjar vårt nya liv!

Det var ett tag sedan jag skrev, och det beror på att det har hänt väldigt mycket på sista tiden. Det absolut bästa som har hänt de senaste veckorna är att jag och Andreas har köpt hus på landet! Det hela gick väldigt fort, vi hittade ett hus som vi åkte och tittade på, bestämde oss snabbt, lade ett bud och vann budgivningen.

Det känns helt underbart! Det bästa är att det är inflytt snart, tillträde är den sista augusti. Så det är i princip bara att börja packa. Det är lite att göra på huset som vi ska sätta igång med så snart som möjligt, men det är ett fullt beboeligt hus, och bland det första vi ska göra är att bygga inhägnad och hundgård åt hundarna.

Äntligen, äntligen kommer vi ut på landet! Då kommer det bli mycket hundliv igen, skogspromenader, bus i trädgården och drag.

Annars har vi som sagt haft fullt upp. Igår var vi hundvakt åt sötaste Kajsa. Först tog vi en promenad med hundarna, sen var vi hemma en stund och hos och sedan åkte vi hem till lägenheten där Kajsa bor. Dia och Amy har ju träffat Kajsa flera gånger tidigare, men Karak och Kajsa hade aldrig träffats. Det gick väldigt bra, de busade med varandra vilket var jättekul att se. Dia och Amy blev jätteglada av att träffa Kajsa och det var helt uppenbart att de kände igen varandra, trots att det var längesedan de sågs.

Drömmen om landet kommer närmare…

De senaste dagarna har vi avnjutit ute i hammarskogen hos min mamma och hennes gubbe. Vädret har varit fortsatt varmt, brutalt varmt, och myggen har varit ihärdiga. Vi har byggt hundgård i värmen, tagit promenader i skogen och badat med hundarna.

Tanken är att det ska finnas en hundgård där så att det blir lättare när vi kommer på besök med våra bestar. Vi har fått upp gallret och ett tillfälligt skydd mot solen. Nu återstår det någon form av upphöjd liggplats, rymningssäkert nät till tak och hundkoja, så det får bli nästa gång vi åker upp. Vi ska även köpa till fler sektioner så att vi kan göra den större. Hundarna fick i alla fall prova den.

Nu är vi tillbaka i stan igen, men det känns som om drömmen om landet kommer allt närmare. Vi var nämligen på en visning på ett hus igår, vilket väckte en massa känslor, tankar och en stor längtan. Det är mycket jobb på det huset, men i hjärtat känner jag att jag skulle klara av väldigt mycket om jag bara fick komma bort från stan.

Så nu tänker vi, grunnar, planerar … och drömmen är inte så långt bort längre. För även om det inte blir just det här huset så känns det som om bollen är i rullning. Efter det här kommer vi inte kunna bo kvar i lägenheten som om ingenting har hänt. Då måste vi hitta någon annat, och det snart.

 

 

 

Värme, hundgrind och ett hopp om ro

Vilken fantastisk värmebölja vi har som sveper in över Uppland. Hoppas ni i de andra delarna av Sverige också har fått en släng av medelhavsvärmen. Framför allt är det så fantastiskt härligt att gå ut med hundarna på kvällen och luften är alldeles ljummen.

Idag har vi äntligen monterat hundgrinden på den nya bilen, vilket blev jättebra! Det är två dörrar på den, vilket blir kanon när man har tre hundar, vilket förhindrar dem från att hoppa ut alla samtidigt. Även om de är duktiga ( i alla fall Dia och Amy :p) på att stanna kvar när bakluckan öppnas, så har man ju betydligt mer kontroll med en hundgrind. Vi monterade grinden hemma hos Andreas mamma för att få lite mer plats, och så passade vi på att äta middag hos henne också. Dia börjar känna sig lite mer hemma där, speciellt när det bara är Andreas mamma hemma.

I övrigt känns livet rätt bra, och jag känner ett växande hopp om lite lugn och ro, en massa glädje och att kunna planera framåt, och inte hela tiden vara fast i det förflutna.

20160723_192043

 

Blogga med WordPress.com.

Upp ↑

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.