Nu har vi landat ännu mer i nya huset och det börjar verkligen sjunka in det här att jag faktiskt har det så otroligt bra just nu! Det är lätt att bli uppäten av vardagen, men ibland stannar jag upp för en sekund och så säger jag till mig själv: Johanna, ta till vara på tillvaron, för den är riktigt riktigt bra nu.
Om jag tänker på var jag var för ett år sedan, nedbruten och utmattad av alla tragedier, så känns det helt overkligt. Jag inser hur mycket jag har gått igenom, men också vilken tur jag har haft som har gått stark ur det, och lyckats hitta det jag egentligen har letat efter i hela mitt liv. Så här i efterhand inser jag hur otroligt dåligt jag har mått och hur jag har kämpat, och just därför känner jag sådan otrolig tacksamhet. Nu kan jag leva på riktigt igen.
Jag njuter av tystnaden, omringad av djur, hästarna runt knuten, vi kör drag var och varannan dag. Vi har fått bra kontakt med grannarna, som verkar vara härliga personer.
Jag tror ju varken på gud eller på några andra högre makter, så jag vet inte riktigt vem jag ska tacka. Mig själv kanske. Slumpen. Men tack i alla fall för att jag fick livet åter ❤
