Chilly i hundmoster Saras bil på väg från verkstaden
Ja, dagen idag blev inte riktigt som planerat. Bilen skulle in på verkstaden och bli lagad, och vi skulle påbörja köpet av skåpbilen. Men då hade inte de rätta sakerna kommit in till verkstaden, så vi fick boka en ny tid om en vecka. Suck. Och sedan fick vi även veta att hela kalaste skulle bli betydligt dyrare än de sagt först. Och att vi inte får tillbaka på försäkringen. Suck suck suck. Det går bra nu!
Jag ”bryter ihop” lättare nu än tidigare. Med ”bryter ihop” menar jag att jag känner en uppgivenhet, att jag bara vill ge upp. Jag har varit i en upp- och nervänd livssituation sedan januari 2015. Sedan dess har mitt liv gått ut på att kämpa mig tillbaka till en tillvaro där jag känner att jag har kontroll och där jag trivs med livet. Hyfsat. Jag har alltid försökt tänka positivt och att jag ska gå vidare, att allting kommer att bli bra tillslut. Men motgångar tar hårdare nu än tidigare. Jag har inte samma motståndskraft. Eller så kanske det är just det jag har? Efter allt som har hänt så kanske jag faktiskt skulle ha gett upp en hel del saker om det inte vore för att jag har blivit stärkt. Så kan man ju faktiskt också tänka.
Jag försöker med en strategi som går ut på att ge tragedin en fläkt av humor. Skratta åt eländet. Ok, det är inte alltid lätt att skratta hjärtligt, men med självdistans och lite galghumor så kommer man en bit på väg. Killen som ska sälja skåpbilen till oss ska i alla fall ringa innan helgen för att diskutera hur vi gör inbytet av bilen. Så jag intalar mig själv att en vecka inte är så lång tid egentligen, att allting kommer att bli bra tillslut och att pengar bara är pengar.
Hur som helst, ge upp kan man ju inte göra, så det är bara att bryta ihop och gå vidare. Vi har i alla fall haft en trevlig dag med min syster och hennes lilla son som hängde med oss när vår bil var på verkstaden. Brunch här hemma hos oss, besök på ikea, hund-, valp- och bebismys.
